Start
Katarina Aneer
Fotografi
Måleri
Teckning
Poesi
Prosa
Tårar
som blir pärlor
finns bara i sagorna.
Sanning
som segrar
är en torkad krans
på väggen.
Folkviljan
är det en växt?
Längst in
hänger de svårgripbara
nej-skaften.
Jag gömmer mig bakom tapeterna.
Det blir lyckat,
ingen hälsar.
En liten blå katt
med alltför korta ben
mörk och skimrande;
skatblå.
Den har väldigt hög fart
vi gör vårt yttersta för att fånga den
kring halsen har den ett band av juveler
ett dyrbart smycke helt enkelt.
Hon har svullna juver
har just fått ungar och det är dem vi vill åt
de ska säljas nämligen.
I asken ligger ett ansikte och skälver.
Var gång man lyfter locket
har det bytt min.
Plötsligt blir allt möjligt
även det fysiskt omöjliga
som att du kommer till mej
som en tjuv om natten
och plockar glädje ur lakansvecken
och strör den på min kropp
som stjärnor.
Stulna timmar
plockade från en vanlig dagsplan.
De stannar i rummet
skriver sina sekunder och minuter
över lakanet.
Fem gånger
hinner jag se på klockan
innan du måste gå.
I gryningen flyger en svart fågel över sjön.
Med en skärva av nattens sista dröm
drar den ett mörkt streck
genom det tilltagande ljuset.